Barret´s

Hallå!
Så va d dax för nummer 1...
 Det där me att skriva har aldrig varit något för mig,
men nångång måste man ju börja så jag tänkte att ja skulle börja här.


Och hur börjar man då skriva om sitt eget liv, sina egna tankar och funderingar?
-skriva d man tänker, det som bara poppar upp i skallen på en
Det skulle bara bli en obegripligt sörja me ord, obegriplig både för dig, mig och alla andra,
 så lite ordning måste man kanske ha
Börjar genom att göra d lätt för mig...

Min dag
Började alldeles för tidig och 03.10 gjorde min väckarklocka allt för att  ja skulle uppmärksamma den, om så bara för några 100 delar av en sekund, med en klockren knock-out... Men d fanns inget annat att göra trotts dom få timmars sömn man hade fått, det var bara att lyda order och kravla sig ur sängen. Men först måste ja erkänna att ja rullade över till andra sidan och gosade in mig i MM. Min Matte, sista minuterna, bara 1 minut till innan vi var tvungna att kliva upp- Taxin väntar inte och väntar den blir det lite extra dyrt.

Vi käkade den förberedda frukosten och drack kaffe. Vi sa inte så mycke, satt mest och titta på varandra och njöt av varandras närvaro och våran samvaro.
30 minuter kvar, sen skulle bilen komma och köra Matte till  Arlanda till första anhalten av tre innan han skulle landa på Jamaica
Jag följde honom ner till taxin packade in grejjerna...
Han öppnade sin stora famn och ja försvann in i den, drog in alla hans dofter och önskade i mitt inre att vi alltid skulle stå såhär...En kyss... sen var han borta.

Jag omfamnades direkt av något slags dimmig overklig existens, autopiloten kopplades på.
Tog mig upp till lägenheten, tvättade, städade, vek kläder och diskade utan att riktigt tänka på vad jag gjorde.
Vid 06 gick jag och la mig igen, läste, läste och läste. Slumrade till och vid 11 ringde telefonen - Okänd Id. Hann inte svara.
Gjorde inget speciellt och gör fortfarande inget speciellt, fast jag borde packa...

Gotland here We come

Laget drar till Visby idag och e borta hela helgen.
Tur d.
Underbarare människor får man leta efter, det är något speciellt med att vara en del i ett team.
Alla så olika men har
Samma mål  
samma vilja  
 Och vill nå bästa resultat

Synkroniserade parasiter kanske man skulle kunna kalla oss?!

Nu är det dax att samla tankarna innan livet springer ifrån mig 

....